Vilken succé, vilket slit och så många spännande möten… Anna Gustavsson och jag byggde Rio Förlags monter på onsdagen, sedan var mässan i full gång. Fokus i år var Agneta Ekman Wingates fina foto- och intervjubok BRYT SKAM. Men mina böcker fick också uppmärksamhet.

Två veckor i Aten gick jättefort. Samtidigt hade jag en fantastisk fin tid där och skrev intensivt alla tider på dygnet. Arianes hus på Drakougatan var ett fantastiskt ställe att bo på. Bara några minuters promenad till Akropolis och till toppen på Filippposkullen – så varje dag gick jag ett par promenader. Tog mig också tid att turista och känna på folklivet. Det är inte enkelt för vanligt folk i Grekland just nu, många butiker har slagit igen, varje dag demonstrerade någon grupp, nya slagord dök upp på murarna hela tiden, tyvärr kan jag inte grekiska, men ibland fanns det slagord på engelska. “Fascism är ingen lösning”, “Kapitalismen kväver oss”. “Vi är EU:s slavar” och liknande. Mycket tid tillbringades på takterassen på Arianes hus, det var där jag upptäckte att jag bodde granne med Mikis Theodorakis, min idol. Jag fick till och med se honom några gånger, när han åkte i sin glashiss, på utsidan sitt hus.
Med mig hem har jag ett skelett till ett filmmanus utifrån mina Hilmaböcker – betydligt mer än jag hade hoppats på – men arbetet fortsätter.
Nu väntar bokmässan, mitt förlag Rio Kulturkooperativ har en egen monter, A03:50, med fokus på Agneta Ekman Wingates bok Bryt skam, som vi gav ut på förlaget i våras. Det ska bli spännande att jobba på mässan igen.

men ändå hann vi med en hel del roligt.
Härlig motorcykelåkning på grusvägarna runt Säfsen.
Tantorkestern åkte till Orsa i hyrd orkesterbuss och deltog i den tredje yran. Väldigt roligt… detta lever vi på länge.
Semester på Dalslands kanal och i de dalsländska sjöarna. Vår lilla segelbåt fungerade utmärkt och höll tätt för vätan från alla håll, den nya rullfocken var toppenbra, vi träffade trevliga människor och toppade upp med ett lyxdygn på Baldersnäs.

I fredags kväll var vi “Tantorkestern” överraskande underhållning på Pontus by the Sea, Skeppsbron 2, Stockholm. Vi brötade in med våra attiraljer – dramatenväska, kakburkar, ukelele, tvättbräda, dragspel, gitarr, munspel m m och i våra tantutstyrslar. Drog ett gäng 60-talslåtar (på svenska). Lyckans ost, Spara sista dansen, Sånt är livet och lite till. Brakande ovationer och förvånade miner. Men omickade som vi alltid är slet vi hårt för att göra oss hörda (och sedda, inga spottar mot scenen) inför ett par hundra personer från 93 olika länder, alla säljare av Earphones. Puh, det var en utmaning – men vi gjorde´t… undrar om det finns på youtube?

I september åker jag till Aten för att jobba med mitt filmmanus byggt på Hilmaböckerna. Jag har fått ett stipendium på två veckor i Adriane Wahlgrens gästhus (hoppas jag minns namnet rätt)…

Funderar på att tågluffa dit – jag är ju numera pensionär och det finns tågluffarkort för sådana, det skulle i så fall bli premiär för mig. När mina yngre systrar tågluffade på sjuttiotalet var jag redan för gammal. Men nu är rollerna omvända.

Jag är väldigt spänd på hur livet kommer att gestalta sig i Grekland i höst, har de månne euron kvar?

Häromdagen fick jag de första skisserna från Mats Källblad, tecknaren och illustratören som jag samarbetar med. Tillsammans håller vi på att skapa en ny bok om livet och motorcykelåkning. Den förra kom 2006 och hette Sista resan. Den fick otroligt mycket uppmärksamhet och nu är det både med bävan och stor skrivlust som jag håller på med en ny bok i samma anda. På mc-mässan i Göteborg i början av året träffas vi och pratade bok. Sedan skickade jag mina texter och nu kommer några skisser.

Kul – direkt såg jag vilka texter han illustrerat! Dessutom ser jag ut som han har tecknat mig… detta lovar gott.

Funderar över om vi kan trycka i färg denna gång, Mats har börjat med akvareller. Det känns så oemotståndligt motsägelsefullt att skildra motorcykelvärlden i akvarellform. Detta måste prövas!

Sedan några månader håller jag på att läsa mina egna romaner – låter helt egotrippat.. men anledningen är att jag har påbörjat arbetet att skapa ett filmmanus av mina Hilmaberättelser. Genomläsningen – som jag inbillade mig skulle gå jättesnabbt – är till för att aktualisera hela berättelsen för mig själv. Annars är det lätt att man glömmer det man skrev för många år sedan.
Jag läser ett kapitel i taget och antecknar sedan scener eller dialoger som känns viktiga. Ganska snart insåg jag att det behövdes ett stort anteckningsblock, så jag jobbar med ett teckningsblock i A3 format, blyerts och mycket rymd, så att jag kan gå tillbaka och komplettera senare.
När jag har tagit mig igenom alla böckerna finns det en stor mängd material att börja sortera i – kill your Darlings!