”Har du hört den förskräckliga händelsen, det är sant för det hände just nu, närsom kungen av Nordliga Amerika blev skjuten, ja skjuten mitt itu”.
Jag sitter här vid min dator och funderar över sakernas tillstånd, på att allt man planerat och hade tänkt uteblir, livet står på vänt och plötsligt dyker det gamla skillingtrycket upp i huvudet på mig. Dåtidens motsvarighet till dagens nyheter på nätet… med en litet uns av sanning men desto mer av överdrifter och felaktigheter!
Det finns alltid något värre som hänt än det värsta man kunde föreställa sig!
Att tvingas att ha tråkigt är ibland bra för kreativiteten. Häromdagen plockade jag fram klarinetten för första gången på minst tio år. Men insåg snart att det inte var särskilt roligt att spela…. om den ändå hade varit en saxofon, helst en tenorsax, då kanske det hade varit kul!? Nåja, får nöja mig med att spela lite ukelele då och då. Det låter ju i alla fall skapligt även om det var längesen jag tränade seriöst. Tisdagarnas ukelelekurs är förstås också inställd eftersom nästan alla i gruppen är i riskzon.
Den här bisarra situationen tydliggör vad som är värdefullt här i livet.
Om jag inte hade varit i karantän hade jag inte upptäckt att hackspetten besöker vårt fågelbord. Inte heller hade jag kunnat följa ekorrarnas skutt mellan träd och buskar. Den här morgonen har jag stått halvt inne i syrénhäcken och luktat på de nyutslagna blommorna medan jag granskat bisamhällena i backen mot norr. För några dagar sedan var vi oroliga för att de skulle svälta, eftersom maj blev så kall och blåsig. Nu surrar dom som aldrig förr!
