Ja, där befinner jag mig och har väl alltid befunnit mig. Jag har aldrig haft fingertoppskänsla för vad som ligger rätt i tiden eller vilken typ av berättelser som lockar flest läsare. Jag har envist litat till min magkänsla och skrivit om det som är viktigt för mig. Mina böcker säljs inte på rea – jag hoppas att berättelserna ska hitta nya läsare. Detta har faktiskt hänt! När Folkhögskolan i Grebbestad beslutade att använda min roman Hilma i sin undervisning kändes det som en stor seger.
Den här vintern har jag känt mig lite insnöad! Ja, jag menar faktiskt både i fysisk och psykisk mening. Under en lång tid har jag försökt värja mig från allt det här ”digitala” som jag tvingas att bli en del av. Det verkar som om utvecklingen har sprungit ifrån mig. Men jag tror inte att det är möjligt att ”backa bandet”. Tvärtom, det känns som en massa människor runtomkring mig rusar fortare och fortare in i en framtid som jag inte känner mig bekväm med. Själv vill jag sakta ner på stegen, stanna upp i nuet och njuta av att jag trots allt är vid liv, här och nu, omgiven av människor som betyder mycket för mig. Det började för många år sedan när jag vägrade vara med på Facebook. Jag skulle delta i någon kurs där anmälan gjordes via Facebook och plötsligt fann jag mig uppslukad av en virvel av information och snicke-snack som jag inte ville vara delaktig i. Folk sa till mig – du måste vara med, du måste synas, annars blir du bortglömd och akterseglad. Ja, det är kanske det jag är nu, bortglömd, akterseglad och insnöad.
Jag fortsätter oförtrutet framåt längs min slingrande väg och njuter av att vårvintern närmar sig och solens strålar värmer när hon behagar titta fram.
Tack vare min fina svärson Andreas kan du numera hitta min inläsning av Hilmaboken på YouTube, ackompanjerad av Tommys naturbilder från Krossekärr med omnejd.
Glad vår önskar Ingegerd
