Två veckor i Aten gick jättefort. Samtidigt hade jag en fantastisk fin tid där och skrev intensivt alla tider på dygnet. Arianes hus på Drakougatan var ett fantastiskt ställe att bo på. Bara några minuters promenad till Akropolis och till toppen på Filippposkullen – så varje dag gick jag ett par promenader. Tog mig också tid att turista och känna på folklivet. Det är inte enkelt för vanligt folk i Grekland just nu, många butiker har slagit igen, varje dag demonstrerade någon grupp, nya slagord dök upp på murarna hela tiden, tyvärr kan jag inte grekiska, men ibland fanns det slagord på engelska. “Fascism är ingen lösning”, “Kapitalismen kväver oss”. “Vi är EU:s slavar” och liknande. Mycket tid tillbringades på takterassen på Arianes hus, det var där jag upptäckte att jag bodde granne med Mikis Theodorakis, min idol. Jag fick till och med se honom några gånger, när han åkte i sin glashiss, på utsidan sitt hus.
Med mig hem har jag ett skelett till ett filmmanus utifrån mina Hilmaböcker – betydligt mer än jag hade hoppats på – men arbetet fortsätter.
Nu väntar bokmässan, mitt förlag Rio Kulturkooperativ har en egen monter, A03:50, med fokus på Agneta Ekman Wingates bok Bryt skam, som vi gav ut på förlaget i våras. Det ska bli spännande att jobba på mässan igen.