Hilma

2 recensioner av Hilma

1. Björn Sandmark, Göteborgsposten – 20 juli, 1999

   Sjömanshustru skapad vid ”högvann”

   Man kan undra varför det bohuslänska landskapet förekommer så sällan i den svenska litteraturen. Det är egentligen först Gunnar D Hansson som satt Bohuslän på den svenska litterära kartan genom sina böcker om makrillen, lunnefågeln och idegranarna. Kanske beror det på att den muntliga berättartraditionen är så stark i Bohuslän? Steget från den muntliga skrönan till romanen är ofta längre än man trott. Stoff för de mest spännande böcker finns utan tvekan ute bland de kala, nedslipade skären närmast horisonten. Nu har Bohuslän begåvats med en ny kvinnlig författare, Ingegerd Johansson. Hon tar sig an den väntande sjömanshustruns perspektiv i den nyligen publicerade lilla romanen Hilma (Förlaget Skrivaren). Hilma gifter sig med skutskepparsonen Oskar som antingen är nere vid båten i hamnen eller ute på någon fraktresa. På bohuslänska kvinnors vis får hon ta hand om hela hushållet själv, kämpa med en from svärmor om varenda centimeter självbestämmande och flytta ner i källaren när sommargästerna kommer. Andra världskriget kastar långa skuggor över de renspolade stränderna och i den närmaste familjekretsen slår den privata tragedien ned som en minsprängning vid Hållö. ”En klen krake, sa svärmor. I tanken gav Hilma henne rätt. – Så är han ju också född vid lågvann, fortsatte svärmor.

   Hilma är i alla händelser en roman skriven vid ”högvann”

2. Inger Wassenius, BTJ – 17 augusti, 1999

   Hilma

   Vid tiden för andra världskriget lever den unga Hilma tillsammans med sin man i ett litet bohuslänskt fiskarsamhälle, ett samhälle där alla håller ögonen på varandra och ingen tillåts bryta de vedertagna normerna. Hilma känner sig bevakad av sin stränga och bigotta svärmor, men hon kämpar för att leva upp till de krav som ställs på henne. Den som istället försöker bryta det sociala mönstret är svägerskan, Gunhild, men det är ett utbrytningsförsök som leder till katastrof… Författaren, Ingegerd Johansson, är själv uppvuxen i Bohuslän och detta är hennes debutroman. Hon beskriver väl vardagslivet och människorna i den karga bohuslänska miljön. Möjligen känns skildringen ibland lite ofullgången. Dramatiska händelser inträffar utan att någon föregående spänning byggts upp och läsare tror sig ha missat några sidor. Men som helhet är boken ändå en förtjänstfull skildring av en ganska nära förfluten tid i Sverige.